poststrukturalisten

Frågan om vi har fri vilja kan man likna vid en känd koan. Vad är ljudet från en hand som klappar? De som tror att vi inte har fri vilja, tror inte att en hand som klappar för något ljud alls. Den som tror vi har fri vilja tror att det nog kommer ett ljud.

Själv tror jag inte det existerar något sådant som "en hand som klappar". Det är helt enkelt ingenting. Är den kända koanen en fråga? Inte riktigt. Det samma gäller nog frågan om vi har fri vilja. Det är inte riktigt en fråga.

Jag ser inte så stor skillnad mellan begreppet fri och fri vilja. Vad är skillnaden? Om jag är fri så är ju valen jag gör fria. Det ena innebär det andra. Så då kan vi korta ner frågan till "Är vi fria?". Det är samma fråga.

Felet i frågan är att man inte kan hitta fri i en observation. Det är ett ord som hör hemma i de emotiva begreppen. Orsak och verkan är inte fri. Men fri är en känsla. Det är inte ett förlopp. Slump är inte fritt. Ja, okej, det upplevs lite friare, för det verkar göra hur det tycker, men om det inte tycker något är det inte fritt, alltså är slump inte fritt. Men som jag tidigare sade. Fri är en emotion. Frågan är felställd.

Den andra handen i koanen kan liknas vid upplysning. Vi måste ha den för att ställa frågan. Vad är ljudet av två händer som klappar? Svaret är "klapp, klapp". Är vi fria? Ja, om vi känner oss fria så är vi fria.

Färre människor vill ha sex med fula människor. Alla människor vill ha sex med någon vacker. Det kan nog alla människor hålla med om. Schyman tror dock att fula människor inte vill ha sex. Att vara ful är att vara asexuell. Hur i all världen har jag kommit fram till att hon är så här korkad?

Det naturliga sättet att se det på är att det helt enkelt är så att folk som är fula har sex med fula människor för att de vill ha sex över huvud taget, eller så har de för hög standard för sitt eget bästa så att de aldrig får till det. Om de fick möjlighet att ha sex med snygga människor skulle de naturligtvis ta tillfället i akt. Men de har hellre sex än är utan. De flesta alltså. De andra fula tittar på porr.

Om någon man tycker om att titta på porr så vill de inte se en ful kvinna i akten. Detta fast de själva skulle kunna tänka sig att ha sex med henne. Nu är det så att de vill se någon som de VERKLIGEN skulle njuta ultimat mycket med. Betyder det här att en porrscen med fula människor är i sig mindre porrig? Jag tror att Gudrun Schyman tycker det. Fula människor vill inte ändå ha sex så det är inte så skamligt om de offentligt har sex.

H&M reklamen har jag inte sett några sexuella akter i. Ändå tycker Schyman att det är snusk och porr. Det måste vara så att hon i reklamen meddelar villighet att när som helst få en stor dildo i analhålet eller något sådant. Kanske man kan se att hennes sätt att gå omkring i lägenheten gör att alla vet att hon närsomhelst ska ta fram sina geishakulor. Jag kan inte se det. Men Gudrun ser det. Något i reklamen säger alltså att det är ett tydligt förspel till uppenbara sexuella handlingar. Vad kan detta vara? Är det att folk som går i sin lägenhet i underkläder tänker ha sex eller är det att vackra människor som går i underkläder i sitt hem tänker ha sex?

Att vara naken är inte att ha sex. Att vara vacker och sensuell är inte att ha sex. Men om man är vacker och naken står man i beråd att masturbera om man inte redan fått orgasm bara för att se sig själv naken i spegeln. Så måste Gudrun mena att det förhåller sig.

Det är riktigt jobbigt för kvinnor. Alla kvinnor vill vara vackra men de får inte vara porriga. Och tydligen är det samma sak. Är du vacker så är du porrig. Du tänker mer snusk när du är vacker och du gör mer snuskiga saker när du är vacker. Det vet Schyman. Jag trodde det var så att fler människor börjar tänka på snusk när de ser vackra människor. Att fula människor tänkte lika mycket på sex som vackra människor.

Har hon orgasm? Tänker hon på sex? Var är porren Gudrun?

Gudrun är ful. Folk säger att alla är vackra, eller att skönheten är i betraktarens ögon. Om det bara var på det sättet så borde fler kvinnor utbrista "Åååh. Jag skulle vilja se ut som Gudrun". Det handlar bara om vett och etikett att inte påtala att någon är ful. Men för att få fram min poäng så måste jag påpeka detta nu. Gudrun är fakiskt inte min idealkvinna. Långt därifrån.
Gudrun vet att hon inte är en idealkvinna skönhetsmässigt och hon vill ge vackra människor skuldkänslor för att de visar sin kropp. Jantelagen. Du ska inte tro att det är fördelar med att vara vacker. Du blir bara utsatt och du är snuskig och porrig dessutom bara genom din blotta existens. Det är ju klart att fula kvinnor säger så. Det är avundsjuka det handlar om. Inte porr. Om en vacker kvinna tycker reklamen är porr har de alltså bara blivit hjärntvättade av fula Gudrun. Det är mer porr att titta på en hund som gnider sig mot en lyktstolpe än en vacker naken kvinna. Porr är sex. En kropp är en kropp.

Det ska inte vara fel att vilja vara vacker.

Hur är länken mellan fysiken (gul) och det mentala (blått)?
Jag tänkte att jag skulle illustrera några olika uppfattningar om den saken någorlunda sakligt, men hur jag tänker i frågan lär som vanligt färga av sig. Och naturligtvis finns det varianter på dessa och säkert flera syner jag inte tänkt på. Kommentera gärna vilken av dessa ni är närmast, samt vidareutveckla om ni så känner för.

Fysikalism

Psyket är fysiskt. Neuronerna skapar tankar så även tankarna är fysiska. Det finns inget annat sätt att se på det för det finns ju bara en värld och den är alltid fysiskt lagbunden.

Solipsism

Allt är mentalt. Det finns ingen yttervärld. Den upplevs från dig själv med hjälp av dig själv. Det kan inte finnas flera världar som integrerar och du vet ju att du finns. Därför finns bara du.


Dualism

Både fysik och psyke finns. Med psyket styr du din kropp. De är i grunden helt väsenskilda.

Neutraldualism

Visst finns det psyke och fysik, men vi kan bara uppleva saker när de samverkar. Världen är alltid till hälften fysisk och till hälften psykisk (grön) men har sitt ursprung ur två skilda världar.


Neutralism

Världen är bara 100% vad den är i grunden. Solipsisten och fysikalisten gör det krångligt. Först konstruerar de en dualitet som inte finns och sedan tar de bort dualiteten med att kryssa över den ena i en redan godtycklig konstruktion. Varför inte se båda som praktiska mentala konstruktioner för att förstå världen?


Strukturalism / Poststrukturalism

Det vi upplever så upplever vi olika mycket fysiskt och psykiskt. Strukturera därför världen enligt det så som ett spektrum. En dröm är mera blågrön och ett fysiskt objekt är mera gröngult. En dialog eller liknande någonstans där emellan dessa två och alltså lite mera grön. Helt blått eller gult är ändå inget.

Den sista modellen är strukturalistisk, om man tror att strukturen baseras på något slags fakum, medan poststrukturalisten skiter i faktum eftersom det inte finns objektivitet. Åtminstone inte sådan man kan få kunskap om.

Vad jag själv tycker är viktigt är att vi alla utgår från en världsbild som ger oss minst huvudbry. Då känns världsbilden mest tillförlitlig för en själv. Och det är bara du som bär den. Känner du att din världsbild hämmar din förståelse tycker jag inte att du ska vara rädd att debattera med andra. Det är så jag gjort och fått mig själv en rätt så klar bild av hur jag ska se på saker och ting. Rätt nyligen faktiskt.


Så berätta lite hur er världsbild är!


Illustrationer: Egna

Angående evolutionsteorin. Jag har inget egentligen emot att man talar om anpassning, starkaste överlever, individen slås ut och så vidare bortåt. Bara man inte tar det så bokstavligt.

Inte för att evolutionsteoretikerna gör det heller. Och klart är att terminoloin har underlättat förståelsen för hur naturen fungerar, men man ska också tänka på att det går att se i princip vad som helst som vetenskapen gjort en modell för med en helt annan personlig modell.

Om man så vill alltså.
Det vill jag ofta. För vetenskapen är aldrig häpen och aldrig hänförd. Det går inte att vara imponerad när man skall vara sansad och noggrann och det är ju bra. Man vill ju inte få disinformation.
Men det blir i längden rätt tråkigt om man konstant tänker allting som professorn på uni.

Men åter till naturen. Exempelvis är ju utvecklingen av en art fördelaktig eller mindre fördelaktig för andra arter också vilket i sig förändrar hela biotopen rätt mycket. Biotopens förändring påverkar närliggande biotoper och så vidare.
Det hela blir med det perspektivet inte så mycket en fråga om stark eller svag utan snarare blir jordlivet ett pulserande fenomen. En egen organism i princip.

För teorin är en lustig konstruktion på ett sätt.
När du talar om arternas kamp låter livet som ett enda stort slagfält inte sant?
Men det är en halvsanning. För när man jämför arten MED naturen betyder det ju också att man tillfälligt exkluderat arten från naturen för att göra en jämförelse.
Så att tala om en arts anpassning i naturen är på ett sätt ett ifrågasättande av artens rätt i naturen. Som en inkräktare som slåss för att få vara kvar där den inte hör hemma ungefär.
Då ser man förståss en kamp. Men om man ser arten som en del av naturen ser man bara harmoni.

En blomma och en blomfluga. I dag allierade. I morgon, vem vet?
Foto och Redigering: Eget


En annan lite aktuellare vinkel. Människans kamp om överlevnad har ju gått oerhört bra. Jag tror till och med att guldmedaljen snart är inom räckhåll.
Synd bara att vi inte kan närvara vid prisutdelningen eftersom naturens sista kämpe har vunnit och försvunnit. Precis som de andra alltså.

Vi vanliga dödliga brukar sällan gå omkring med en penna bakom örat, ett anteckningsblock i handen och en lupp i ett band runt halsen. Orsaken är att det finns en slags elit som brukar göra det.
 De antecknar vad de såg i sin lupp och sedan visar de anteckningarna åt oss så vi slipper göra detta själva. Om man vill veta något så frågar man bara någon av dem, eller någon som har hört något av dem. Det är väldigt praktiskt och man börjar veta en massa saker idag tack vare dessa människor.

Några av dessa snubbar tycker att Gud är rätt så besvärlig. De har aldrig sett han under sin lupp och även om de såg han så skulle de ju inte veta om att det var han för de vet inte ens hur han ser ut.
De är lite besvärade också av tanken på att det skulle finnas något som man inte kan se under ens den mest perfekta luppen.

Gröt smakar bra. Det vet de. Och kaffe är också gott.
Men de vet också att kaffe och gröt ihopblandat blir till ingenting. Precis som några av luppmänniskorna tycker Gud är. Han finns inte.



Kan vi se ingenting? En handikappad (fast långt ifrån mentalt sätt) kanske har svaret.
Foto och Redigering: Eget


En rullstolsbunden snubbe, som komunicerar verbalt med hjälp av en fiffig maskin, har jättestora och schyssta luppar. Han är väldigt högaktad och respekterad. Han är jättebra på att avgöra vad det är han ser i sina luppar, som andra luppmänniskor kanske inte ser.
Han har studerat mycket diverse hål långt bort härifrån. Det är ganska svårt att se något också för det är kolsvart i dem. Dessutom är rum och tid oroväckande nära varandra. Man behöver ha tid och rum för att se något över huvudtaget. Blandar de ihop sig blir det som kaffe i gröt, alltså till ingenting alls.
Men han har sett lite saker trots det. Därför har han fått många fina pris. Dock inte ännu det finaste pris en luppmänniska kan få. Ett som har instiftats av en annan luppmänniska faktiskt.

För att se något i dessa mystiska hål behöver man tänka lite speciellt. Det är inte bara att anta att liten tuva fäller stort lass. Ibland fäller stort lass bara en liten tuva. Ibland fälls ingenting fast det finns fler små tuvor än någon annanstans där samma slags lass fälldes osv. Att saker är så här menar han är precis som när universum skapades. Det var en slump.
Han menar att tid och rum var så rörigt att det var ingenting alls. Han menar att universum kanske inte skulle ha gett oss gröt och kaffe men att det kunde hända och därför hände, men det var alltså inte på grund av en tuva eller något annat heller.

Men om Gud är som att blada ihop gröt och kaffe och att detsamma gäller om man blandar ihop tid med rum. Blir det olika slags ingenting då? Kanske Gud är mera som att blanda euroshopperkaffe med pulvergröt och universum snarare skapades från någon lyxig robert's coffee med julens mannagrynsgröt. Att båda blir till ingenting men är olika i alla fall. Därom tvistar de lärda.

Hur det sen är vette fan och möjligtvis också gudarna. En sak är säker. Jag tänker inte börja hälla kaffe i min gröt, och jag tänker inte spekulera i hur sådant smakar.